Detta är ett blogginlägg

Nu i slutet av april är det verkligen vår här på Gotland. Tjälen har släppt och det första magnoliaträdet blommar redan. Dikena svämmar över i blå-gula toner. Nu är det skönt att leva. Fast vi vet att det samhälle vi lever i inte bejakar den livsrytm som ger utrymme för att följa naturens och livets växlingar. När människovärdet främst mäts i prestationer och resultat leder det ofelbart till en ökande spiral av krav på att ställa upp och att vara tillgänglig. Stress och prestationskrav är vardag för många av oss skolkuratorer, övrig skolpersonal men inte minst för våra elever. Det finns ingen som orkar i längden. Vi måste hjälpa till att säga stopp, att stötta varandra. Vi vet att den psykiska ohälsan handlar om liv och död.
En fråga som jag gläder mig åt och som ger mig tillförsikt inför framtiden är den framväxande samverkan mellan de professioner som tillsammans utgör elevhälsan. Sveriges Skolkuratorers Förening har idag regelbundna samtal med andra riksföreningar kring frågor om hur vi ska utveckla vårt samarbete kring elevhälsan. När skolkuratorer och övriga samverkar på riktigt ökar våra möjligheter att bli vad vi egentligen är, specialister inom elevhälsoarbetet. I samverkan arbetar vi aktivt med utvecklingsfrågor för att stärka vår profession på individnivå, gruppnivå och inte minst på organisationsnivå. Samverkan ger oss styrka, kraft och pondus som professionella så att vi bättre kan vara motkrafter till allt som bryter ner och tar ork, glädje och hopp ifrån våra elever.
Snart kommer inbjudan till konferensen i Gävle. Föreläsarna är bokade och klara. Håll utkik på hemsidan så att du inte missar något.
Allt gott, Ulla-Maija. 

Kommentera gärna: